Efter att ha tjatat och tjatat om att sonen behövde stimulans i skolan föreslog rektorn att vi skulle kalla in skolpsykologen och låta honom göra ett WISC-test. Så här i efterhand kan jag undra om det var alltigenom rätt då alla psykologkontakter ligger kvar i registren, men resultatet satte i alla fall lite fart på skolan.

Testresultaten visade på att han helt klart är särbegåvad, och att han låg på övre gränserna i de flesta områdena (testen sträcker sig för barn upp till 16 år och det var alltså på en sextonårings nivå han hamnade inom många områden, psykologen uttryckte det som så att han antagligen hade hamnat högre om testet gått högre...), men sen visste psykologen inte så mycket mer om särbegåvning *suck* även om hon uttryckte intresse för att lära sig mer.

Vi fick ett möte med skolan där testet gicks igenom tillsammans med elevvårdsteamet och sen (återigen *suck*, det skulle väl skett innan elevvårdsteamsmötet) ett möte på tre man hand med psykologen. Man kunde konstatera att han är i behov av särskilt stöd, just för att han ligger så långt före sina kamrater, men exakt vari detta stöd skall bestå är mycket oklart.

Rektor visade också intresse för att få mer information så jag tog kontakt med Mensa som kan skicka ut en informatör till skolan för att berätta mer om särbegåvade barn.

Överlag känns alla väldigt välvilliga men okonkreta...
0

Lägg till en kommentar

    Läser in